Rabarber
Det är samma sak varje år. Varje vår! Så fort man kan ana att växtligheten börjar vakna till liv så börjar jag drömma, tänka och prata om rabarber. Så till den milda grad att mina (vanligtvis hänsynsfulla) döttrar ibland dristar sig till att göra sig lite smålustiga över denna besatthet. Hmmm.
Vad är det då som är så speciellt med rabarber? Tja, de kan vara hiskeligt sura, tjurigt sträva och alldeles, alldeles… underbara! I pajer, drinkar, kompotter, glass, chutney – you name it! Visst är väl det en råvara värd att skåla för!
Sagt och gjort. Jag bakade en paj, drog ihop ett gäng villiga provare och korkade upp. Tre olika viner närmare bestämt.
Så här tänkte jag:
Pajen hade en klassisk mördegsbotten, rabarber, socker och en gnutta potatismjöl i fyllningen och sen ett lite sockrigt smultak. Till serverade jag en vaniljsås blandad med lite lättvispad grädde.
För att matcha en söt dessert behövs ett sött vin – det ska upplevas minst lika sött som desserten i sig. Tillsammans med rabarber behövs också en rejäl dos syra, annars kan vinet kännas lite ”platt”. Sött vin med tydlig syra alltså. Valet föll på franska Baumard Carte d'Or, nr 91182, 109 kr från Loire och Château Grillon, nr 4115, 129 kr, från Bordeaux samt sydafrikanska Nederburg, nr 2741, 89 kr (samtliga halvflaskor).
Den viktigaste skillnaden i just det här sammanhanget är sötman i vinerna. Jag har inte lyckats hitta någon information om sockerhalt för Baumard Carte d'Or, men den är helt klart den minst söta av de tre (Nederburg är sötast).
Och så här tyckte vi:
Ärligt talat så hade jag gissat att Château Grillon skulle passa bäst och visst, det funkar jättebra, men faktum är att samtliga runt bordet föredrog Baumard Carte d'Or just den här gången (med Château Grillon som god tvåa). Sannolikt för att pajen i sig inte var jättesöt.
Nederburg var lite för söt och kraftig till den här varianten, men till en sötare och kanske lite knäckig paj så skulle den absolut vara en het kandidat.
